mmagisktmentragiskt

då är det här året snart ut och jag tänkte bli såhär fin och blicka tillbaka och se om jag gjorde något vettigt.

illa nog kommer jag inte ihåg så mycket inget negativt iallafall.

 

men enligt mig så har det här året vart bra som förra året, kanske lite bättre.

jag vill bara se allt positivt och det här inlägget komemr bli längre än förra om jag får bestämma så om ni inte  pallar läsa så syns vi ikväll med ett kortare inlägg.

 

om man ska börja från nyår så kan jag väl säga att det var väl ganska tråkigt. var med vänner man inte längre har kontakt med och gick hem efter tolv.
jag låg inne och kollade greys hela lovet och var rödhårig. jag blev intresserad av en kille som jag egentligen bara skulle vart vän med för det slutade åt helvete iallafall efter nyår om inte innan.

 

jag började nya året med att vara singel och glad. jag hade mina vänner som jag umgicks med och skolan att tänka på.

jag började praktisera för första gången på malmen som sedan blev mitt hem och kommer alltid vara mitt hem på ett sätt.

nästa kille kom, några år äldre och charmade mig in i både bil och säng. tog någon månad sen var det tack och hej där med.  men inga tårar den här gången.

 

sen är det tomt. vad hände efter det? jo jag färgade håret oranget, pluggade mer än vanligt och tränade varje dag.

började slösa mer pengar än vad jag brukade göra och försökte leva livet med att vara lite arg.

 

nu är det april maj någonstans och jag taggar resa till spanien med sofie som kommer bli så grymt!

jag har en kille i tankarna men som jag försöker sudda bort för det kommer aldrig hända och tar mig på kille nummer tre och tvingar mig att tro att han är den rätta.

mendan den rätta finns där i bakhuvudet.

 

det tog inte lång tid innan han försvann också. som man märker hade jag inte tur det här året. bottenskrap varje gång. np skulle göras betyg skulle sättas och jag gled runt där. nu orkade jag inte mer. ville till spanien ville till sofie.

 

gick ut 1 ring. kände att det var en milstolpe i mitt liv. snart är jag vuxen och livet är bättre!
slutet av maj början av juni så kom nu killen i mina tankar tillbaka till mig. jag kunde inte hålla mig längre även fast paniken var så stor att jag inte ville. för det kommer aldrig hända.

 

tills han la sin hand på mitt ben när det blev en spontanresa till västerås med vänner.

jag fick panik och ville inte att han skulle ta bort den så jag tog hans hand i min. som jag svettades och hade panik över det. ändå var jag den lyckligaste i världen.

 

studenten närmade sig, jag var kär i smyg och drömde om livet som jag nu har.

jag och sofie taggade resa och det skulle bli så skönt när jag skulle få åka bort med den bästa!

 

balen kom först. när jag såg honom kunde jag inte sluta le. tänk om jag kunde få stå där istället för hans "dejt"

när han log mot mig så blev jag knäsvag. som jag blivit i fyra år. men ingen har vetat så varför nu?

jag fick mina kort på honom. kramades hejdå och fick jag älskar dig viskat i mitt öra. med tårar i ögonen och vetandes att han menar det som vän. viskar tillbaka jag älskar dig och går mot bilen tänkandes. om du bara visste hur mycket jag älskar dig.

 

hans student kom, jag var nervös över att jag skulle med till hans mormor sen efter. skulle jag få det sagt snart? eller skulle det här med bara vänner fortsätta?

jag stod där med hans släkt. kände ingen förutom brodern.

han kom ut, mitt hjärta hoppade över ett slag och jag kände. jag måste berätta.

det blev kort, jag skulle vara med, det regnade men vem fan bryr sig, jag var lycklig.

 

var hos hans mormor och jag presenterade mig som bästa vän men ville säga flickvän. sen kom det bästa. han höll om mig hela dagen, pussade mig i pannan och gick aldrig utan mig

när vi skulle säga hejdå blev det ett misslyckat försök att kyssa honom. bleb på kinden.

dagen efter skrev vi, vart skulle vi vara vad skulle vi göra. vi kom fram till att vi skulle försöka. det skadade aldrig.

 

dagen innan spanine kysste jag honom och drog. jag behövde känna att jag saknade honom.

spanine var kung. hur kan det inte vara det med ens bästa vän? och stället är underbart.

utsikt över havet, varmt och man kunde ändå stället ganska bra nu. åh som jag saknar det!

vi pratade om allt. min fina vän peppade mig med bra ord och att det skulle fungera.vi skrattade så mycket så jag tänkte inte ens på honom förrän på kvällen när man skulle sova.

 

men 10 dagar med sofie där borta, var guld. så kul som vi hade, så skönt att bara få komma iväg med henne, vi som sällan ses pga skola..

jag kom hem, han väntade, jobbet väntade och resan till turkiet väntade..

 

jobbet flöt på, 7000 rikare.

vi skulle hålla det hemligt. bara vissa visste och så skulle det bli tills vi var säkra.

 

jag umgicks med mina fina vänner och livet var hur bra som helst.

den 11 juli så drog jag och han till stockholm, vi skulle på skansen och bara njuta av dagen ihop.

vi gick runt, tog kort och skrattade som aldrig förr. minnerna är perfekta och jag var så lycklig. efter timmar gick vi till en park vid vattnet.

jag kunde inte vänta längre. jag ville att det skulle bli vi. nu!

vi gick ut med det. på facebook och för vänner.

 

jag hade honom nu, gustav.

 

sommaren flöt på. vi badade vid eskiln, hängde på olika ställen och hade så kul som man kan ha! jag fyllde 17 och taggade att det var ett år kvar tills jag skulle bli 18.

jag och mimmi försökte komma på något vi skulle göra men inget blev av. tyvärr men hon är bäst ändå.

 

resan till turkiet kom fort. det var hur skönt som helst att få åka iväg och inte göra något alls. 40 grader och hur lugnt som  helst. men att ha gustav mimmi och sofie där skulle inte göra något. veckan gick fort och skolan hade börjat när jag kom hem, jag kom dit brun, med konstig hårfärg och permanentat.

 

i skolan rullade allt på så vi hoppar en bit.

mimmis flytt. när hon sa det så tänkte jag att det är okej. vi kommer ändå ses. när hon började leta lägenhet så pratde vi inte om det för jag ville inte. när flyttan kom på tal så fick jag tårar i ögonen. som jag får nu.

när hon skrev på och det var bestämt, grät jag så jag inte kunde andas. jag ville inte. hon skulle lämna mig.

det tog en tid men allt är bra igen, visst saknar jag henne, att kunna gå över varje dag eller att umgås oftare. tur att telefoner finns.

 

ångesten jag hade över att aldrig hinna träffa henne eller sofie. den var så extremt jobbig. men tur att lov och som sagt telefoner finns. det är de finaste tjejerna jag vet!!

 

jag fick för mig en dag att klippa av mig håret. rakat på sidorna och kort som fan. drog det till rött också. vad jag tänkte med vet jag inte. men nu är det snart bra igen. har kort page nu och jag kan visa mig ute.

 

jag har fått reda på att jag ska få åka till belgien och grät av glädje. jag ska få åka. som jag kämpat.

nu är det bara stipendie på 10000 kvar att sträva efter.

 

nu så har inget mer hänt. jag har gråtit, skrattat, bråkat, vart sur och mått hur bra som helst med mina vänner. livet var ju ändå ganska bra här. jag har umgåtts med mina vänner och gustav. ja för resten kan ni ju läsa om just nu, då det var ganska nyligen.

 

imorgon är det nyår, jag är nöjd med mitt år, jag är lyckligare än vad jag någonsin har vart. och det är så jag vill att det ska fortsätta. för det kommer det göra. jag är så lycklig att jag har alla.

att jag har mina vänner, tak över huvudet och en begåvad hjärna.

 

nu taggar vi nyår med att städa rummet.

ska försöka få tag på totto också