mmagisktmentragiskt

Om det är något som jag stör mig på så är det de här med ex, föredetta eller vad man nu kallar det.
Men jag stör mig på allt från hur fort man kommer över, till saker man har kvar och allt.

Jag har haft ett super långt förhållande som varande i över 2 år, visst det var från 4-7 an men ändå.
Jag dumpade killen och gick vidare rätt fort. sen har jag haft någon till och från. jag är en sån som kan gå vidare fort beroende på hur långt det gick. Men bara för att jag gör det gör det mig till en slampa eller någon som bara "strular runt"? jag ser mig inte som en slampa, alla går vidare olika fort och jag accepterar dom som kan vara ledsna i ett år men jag är inte en sån person. om jag går vidare efter två/tre månad för att se om det kanske funkar med den killen så är det väl mitt problem?

aja något annat jag stör mig på är det här med att det skulle vara ett problem att man har kvar saker från sitt ex? Men varför skulle det vara det? jag förstår inte.
Bara för att man har kvar en tröja eller ett halsband så betyder väl inte det att man har kvar känslor eller något liknanade?

Jag skulle aldrig kunna be min partner kasta något bara för att han eller hon har fått det från sitt ex?
seriöst det är patetiskt. Hur ska det då gå när man blir äldre?

"nej jag kan inte vara tillsammans med dig för det var ju ditt ex som köpte den där soffan."
"tyvärr det här funkar inte, ditt ex köpte ju lägenheten"
"jag kan inte gå ut med dig för du har barn med ditt ex"

okey det där var väl lite överdrivet men jag ser det nästan som samma sak. bara för att man har kvar något nu betyder det väl inte att man har kvar känslor ungefär som när man är äldre, min mamma hade kvar tex örhängen från min pappa som jag dock fick med det betyder ju inte att hon har känslor för honom.

Jag har kvar en tröja, smycken och typ "inrednings saker" fårn mina ex och jag har inte kvar känslor.
Så snälla sluta med allt det där!

och det sista som irriterar mig är att ha nära vänner av det andra könet eller att man är bra vän med sitt ex. varför är du ens i ett förhållande om du inte kan lita på din partner?
Jag förstår inte varför det skulle vara så hemskt med att jag är bra vän med en en kille?
Visst kan jag bli orolig och svartsjuk ibland men vet jag att min pojkvän har varit vän med sin tjejkompis i flera år så varför ska jag bry mig? 
Jag förstår om det är en ny vän att man blir lite orolig men det finns gränser.

Jag säger inte att jag har varit världens bästa flickvän eller inte gjort något fel. Jag har gjort misstag saker man inte borde, gett falska förhoppningar till killar och allt. Men jag vill bara få skriva av mig och få ut mig det här.
visst vi är bara tonåringar och livet går vidare, vi har år på oss att hitta någon. Men jag vill bara säga att stötta dina vänner även om man vet att det inte kommer sluta bra. man lär sig av sina misstag och var bara stöttande, var dig själv och gör som du vill.

För jag tänker inte hålla på med just den killen för att jag inte varit singel länge nog för känner jag att jag är redo så är jag det.
Ni får tycka vad ni vill om mig eller sprida vilka rykten ni vill men  jag är mig själv och jag har mina åsikter och jag har gjort misstag och lärt mig av dom.

tack och hej!