mmagisktmentragiskt

som alla andra tonåringar så tänker jag extremt mycket ibland. idag är en sån dag..

 

jag har en klump i magen, mimmi pratar om att flytta till avesta och det ser ut att bli så. Jag vill gråta, jag är inte redo även fast hon är det. Visst det är ca 32 km men ändå. hon är inte där.

 

Gustav är redan vuxen, jobbar och ska söka högskola. han kan hamna i stockholm, växjö eller umeå. jag vill krypa ur skinnet när jag tänker på det.

 

sofie pendlar till västerås och det gör att vi träffas ofta och det gör mig ledsen konstant för jag träffar inte henne så ofta jag vill. det suger.

 

jag har känslan nu att jag är ensam kvar, eller att jag blir. Jag vill inte. jag vill stanna tiden ha kvar dom här föralltid, börja om 4 an. kunna gå över till  mimmi när jag vill, ringa sofie vilken dag som helst och bara va och ligga i gustavs famn och prata om allt.

för jag älskar dom och vill inte mista dom, någonsin

 

till andra saker, en kille i min klass bytte skola för att det har vart massa skit, han kände sig inte trygg och så vidare.

de säger att vi inte ska ta på oss skulden, men jag mår dåligt över det ändå. det ska inte behöva bli så här. även fast det var för det bästa.

 

emelie min "lillasyster" som jag ser dig som, du är rolig, glad och för jävla snygg för din ålder (jag såg inte ut så i 7an)  han kommer vänta du bara och jag finns här för dig lika väl som dina vänner gör. du är bra kom ihåg det!

 

till er andra, ni är bra som ni är, grymma helt enkelt låt ingen trampa på dig!

så nu är jag nästan fri från tankar och ska träna